fredag 18 mars 2011

Hur visste hon det??


Den där hästen som en bekant tipsade mig om visade sig vara min nästa häst!! Hur kunde hon veta det??? Matches, som han heter, blir 6 år i april, han är lite krallig och inte så hög över havet. Varken jag, min instruktör eller veterinären trodde att han var ett varmblod! Men han har tränats för trav fram till 2009 och trots sin fina stamtavla så var det lixom inte hans grej det där med trav. Och ett varmblod som inte vill springa fort blir korv! Som tur var hamnade han hos en kvinna som inte verkar gilla korv utan istället tog hem honom och började rida honom lite smått. En tur i skogen lite då och då men i övrigt blev det mest busa i hagen med ett gäng lusitano unghästar...
Nu när jag kom in i bilden så var hans status den samma som det senaste året. Mao sadelvan men helt outbildad för övrigt. MYCKET SPÄNNANDE!!! Jag åkte till stallet han stod i och tog mig en titt tillsammans med min instruktör Karin. Hon hade redan bestämt att detta var min nya och om inte jag skulle ta honom så skulle hon pressa in denna oerhört trevliga individ på hennes redan överfyllda gård.
En sak som dock är tacksamt med travtränade hästar är att dom oftast är väldigt välhanterade så han är en klippa i psyket. Det testade vi genom att försöka oss på att longera honom under pågående töväder som resulterade i massivt snöras från ridhustaket. Ett ridhus som han dessutom bara hade besökt max 8 ggr tidigare. Det dundrade som bara den när snön brakade ner och det är klart att han blev rädd men han skötte sig jättefint. Inga försök att störta över någon och ta sig ut ur läskigheterna. Han fick MVG!!!

Veterinär och annat kunnigt folk kallades in för att göra sina bedömningar och igår den 17:e mars trailade jag hem honom. Han klev på hästfinkan som om det vore en självklarhet och när vi kom hem till hans nya stall på kvällen så blev det några bensträckarvarv på gårdsplanen och sen in i boxen för natten. Imorse var det så dax för Matches att träffa sina nya polare i dagsljus. Den förväntade rusningen i hagen, stampandet med hovar, småskrikandet och tjyvnyp över hagtrådarna uteblev helt och hållet. Lite nosande och sen var det bra. Sköööönt!! Ska tilläggas att han inte släpptes ihop med kompisarna än utan i hagen bredvid. Nästa vecka är det nog dax för den historien...